Det senaste från Arbetsdomstolen
AD 2017 nr 23 Barnmorskedomen
Barnmorskan i det så kallade ”barnmorskemålet” förlorade i Arbetsdomstolen. Domstolen ansåg inte att barnmorskan blivit utsatt för varken direkt eller indirekt diskriminering.
Den blivande barnmorskan sökte arbete på olika kvinnokliniker inom en region. Vid ansökan upplyste barnmorskan arbetsgivaren om att hon inte kunde vara med och utföra aborter på grund av sin tro och livsåskådning. De händelser som domstolen prövade var tre uteblivna anställningar inom regionen för barnmorskan.
Domstolen ansåg inte att det förekommit någon direkt diskriminering på grund av religion. Regionens beslut att inte erbjuda barnmorskan anställning grundades inte på hennes religiösa övertygelse utan för att hon inte avsåg att utföra vissa arbetsuppgifter som befattningen avsåg. Regionens beslut ansågs inte heller ha kränkt hennes religions- och samvetsfrihet enligt artikel 9.1 Europakonventionen. Barnmorskan ansågs inte heller blivit utsatt för indirekt diskriminering. Det kriterium som regionen ställt upp, innebar inte en inskränkning i religionsfriheten och var enligt domstolens mening motiverad av ett berättigat syfte. Domstolen ansåg det aktuella kriteriet som regionen ställt upp, att en barnmorska måste kunna medverka i aborter, varit ett lämpligt och nödvändigt sätt för att uppnå det aktuella syftet att uppnå god hälsovård för abortsökande kvinnor och genomföra den lagstiftning som råder för abortvård i Sverige.
Utöver detta ansågs barnmorskan ha fått sin yttrandefrihet kränkt genom att offentligt uttala sig om aborter i media under tiden hon sökte arbete. Hon var heller inte berättigad till allmänt skadestånd för konventionsbrott.
AD 2017 nr 22 – Höjt skadestånd för konkurrerande verksamhet
Två arbetstagare planerade och startade under pågående anställning en med arbetsgivaren konkurrerande verksamhet. Fråga om vilka förberedande handlingar arbetstagarna vidtagit samt om skada uppkommit och dess storlek.
AD konstaterade, i likhet med tingsrätten, att arbetstagarna under pågående anställning förberett och startat ett företag som skulle bedriva en med den tidigare arbetsgivaren konkurrerade verksamhet och bl.a. värvat bolagets kund och rekryterat personal bland bolagets anställda till den konkurrerande verksamheten. De hade därigenom åsidosatt lojalitetsplikten enligt sina anställningsavtal och medvetet agerat på ett sådant sätt som varit ägnat att orsaka bolaget skada.
Tingsrätten bestämde skadeståndet som de två arbetstagarna solidariskt till den tidigare arbetsgivaren skulle betala till 1,8 miljoner kronor, vilket AD senare höjde till 3,8 miljoner kronor.
AD 2017 nr 12 – Sänkt skadestånd för konkurrerande verksamhet
Två arbetstagare hade startat ett nytt, med arbetsgivaren konkurrerande, bolag och därefter sagt upp sig. I det nya bolaget hade de använt sig av den tidigare arbetsgivarens databaser avseende vissa kontaktuppgifter. Fråga var om arbetstagarna och det nya bolaget brutit mot upphovsrättslagen och företagshemlighetslagen. Fråga var även om arbetstagarna brutit mot lojalitetsplikten i anställningsförhållandet.
I målet framkom att den tidigare arbetsgivarens databaser innehöll ett stort antal kontaktuppgifter till bl.a. läkare i olika länder. Databaserna hade byggts upp successivt sedan starten och databaserna innehöll tillsammans ca 160 000 kontakter.
Tingsrätten fann att kopiorna av databaserna var identiska med den tidigare arbetsgivarens och att de före detta anställda och deras bolag brutit mot upphovsrättslagen, företagshemlighetslagen och lojalitetsplikten samt att de skulle betala ett skadestånd om sammanlagt 10,5 miljoner kr (varav 9,5 miljoner kronor i ekonomiskt skadestånd och en miljon kronor i allmänt skadestånd).
AD instämde i tingsrättens bedömningar men sänkte skadeståndet till fyra miljoner kronor, varav tre miljoner avsåg ekonomiskt skadestånd och en miljon avsåg allmänt skadestånd. En ledamot var skiljaktig och ville fastställa tingsrättens dom i sin helhet.
AD 2017 nr 10 – Ogiltigförklarad överenskommelse – rätt till lön & andra förmåner
En arbetstagare ingick år 2007 en överenskommelse om att hon mot ett avgångsvederlag om nio månadslöner sade upp sin anställning. Arbetstagaren väckte senare talan mot bolaget och AD fann i december 2011 att arbetstagaren blivit svikligen förledd att ingå överenskommelsen och förklarade den ogiltig. Hennes anställning hade därmed inte upphört till följd av överenskommelsen. I januari 2012 blev arbetstagaren uppsagd på grund av arbetsbrist och väckte på nytt talan mot bolaget.
Den huvudsakliga frågan var nu om ogiltigförklaringen innebar att arbetstagaren hade rätt till löneförmåner från det att arbetstagaren lämnade anställningen med anledning av överenskommelsen till dess att överenskommelsen ogiltigförklarades, med avräkning för det avgångsvederlag arbetstagaren fått utbetalt.
I likhet med tingsrätten fann AD, att skälen talade för att rättsföljden, av att 2007 års överenskommelse hade ogiltigförklarats och att anställningen därmed inte hade upphört, var att arbetstagaren hade rätt till lön och andra anställningsförmåner för den omtvistade perioden.
AD fastställde tingsrättens domslut, vilket innebar en skadeståndsskyldighet för Bolaget om ca 1,5 miljoner kr.
AD 2017 nr 7 – Brott mot föräldraledighetslagen
En arbetstagare blev den 4 maj 2015 uppsagt från sin tillsvidareanställning pga. arbetsbrist. Den 30 april hade arbetstagaren ansökt om föräldraledighet. Den huvudsakliga frågan i tvisten blev om missgynnande skett enligt föräldraledighetslagen.
Enligt domstolen hade Diskrimineringsombudsmannen gjort det antagligt att det fanns ett orsakssamband mellan uppsägningen och missgynnandet av arbetstagaren. Enligt bevislättnadsregeln i föräldraledighetslagen ankommer det på arbetsgivaren att då visa att det inte förekommit något missgynnande.
Bolaget hade förvisso gått minus det senaste räkenskapsåret, vilket man angav som skäl för arbetsbristuppsägningen. Bolaget hade emellertid anställt personer på tidsbegränsade anställningar för att utföra den föräldralediga arbetstagarens arbete, vilket talar emot att det skulle vara bolagets ekonomiska resultat som var skälet bakom uppsägningen. Enligt domstolens mening hade bolaget inte lyckats v isa att det ekonomiska resultatet och omorganisering varit skälen bakom uppsägningen. Det var inte heller visat att uppsägningen saknat samband med föräldraledigheten. Bolaget hade därmed brutit mot missgynnandeförbudet i föräldraledighetslagen.
Skadeståndet sattes till 40 000 kronor, vilket är något lägre än normalt då Bolaget återtagit uppsägningen och arbetstagaren därmed inte förlorat sin anställning.
AD 2017 nr 4 – Bolaget skyldigt betala utebliven lön
En arbetstagare hade arbetat ett par år på en pizzeria. Tvisten gällde bl.a. vilken lön han hade fått under den här tiden. Enligt AD är det ägaren som ska styrka att lön har utbetalats, men det är arbetstagaren som ska styrka att han arbetat under den tid han påstår. Genom arbetstagarens deklarationer fann AD att det var styrkt att arbetstagaren fått viss lön utbetald till sig. Lönen motsvarade emellertid inte de 20 000 kr i månanden som fanns i anställningserbjudandet och AD förpliktade restaurangen att betala 214 000 kr till arbetstagaren för utebliven lön.
AD 2017 nr 3 Distansarbetande säljaren – sakligt grundad uppsägning?
En säljare, som fått förtroendet att arbeta självständigt på distans, blev uppsagd på grund av personliga skäl. Den huvudsakliga tvistefrågan avsåg om uppsägningen av säljaren varit sakligt grundad.
Bolaget gjorde gällande att säljaren sjukanmält sig för sent, vid upprepade tillfällen brustit i sin rapporteringsskyldighet, ej levererat tillräckliga försäljningsinsatser samt gjort sig skyldig till arbetsvägran.
Domstolen uttalade att säljaren haft förtroendet att under självständiga former arbeta på distans. Förtroendet hade varit förknippat med ett ansvar att kommunicera med närmsta chef och skicka in efterfrågade rapporter i rätt tid. Domstolen fann att säljaren missat att ge in rapporter i tid vid i vart fall fyra tillfällen. Han hade inte meddelat arbetsledningen vad detta berott på. Domstolen fann vidare utrett att säljaren var medveten om de rapporteringskrav som bolaget hade och den vikt som bolaget lade vid att rapportering skedde i rätt tid. Trots varningar hade säljaren fortsatt att missköta sin rapporteringsskyldighet. Han hade vidare visat en ovilja att fortsättningsvis utföra sina arbetsuppgifter.
Enligt domstolens mening medförde säljarens bristande rapportering en avsevärd olägenhet för bolaget vad gällde kontrollen och inblicken i hans arbete. Dessa brister och oviljan att fullfölja sina uppgifter utgjorde saklig grund för uppsägning. Domstolen fann inte att den bristande rapporteringen under perioden augusti – oktober hade samband med säljarens sjukdomstillstånd.
Bolaget hade sagt upp säljaren genom att maila över uppsägningen i stället för att överlämna den personligen. Det hade inte heller funnits någon fullföljdshänvisning. Säljaren tillerkändes allmänt skadestånd för dessa formaliafel med 15 000 kronor.
AD 2017 nr 1 Avsked av butikskontrollant
En butikskontrollant blev avskedad från sin arbetsgivare, ett bolag som bedrev bevakningsverksamhet. Tvisten gällde huruvida det funnits laga grund för avsked eller i vart fall saklig grund för uppsägning på grund av personliga skäl.
Tingsrätten fann det utrett att arbetstagaren använt varuhusens kamerarum i strid med arbetsgivarens instruktioner i stället för att utföra bevakningsarbete, samt genom att äta och dricka i rummet. Enligt domstolen hade arbetstagarens agerande inneburit att han vid upprepade tillfällen vägrat att utföra sina arbetsuppgifter som ålagts honom av arbetsgivaren och att detta agerande fortsatt efter att väktaren fått en varning. Väktaren hade även gett arbetsgivarens företrädare en avsiktlig knuff i samband med en ömsesidig konflikt, dock inte av sådan grad att det kunde föranleda straffansvar.
Sammantaget fann tingsrätten att det inte fanns laga grund för avskedande men väl saklig grund för uppsägning. Omständigheterna var sådana att det inte skäligen kunde krävas av arbetsgivaren att denne skulle ha omplacerat väktare till annat arbete. Arbetsdomstolen delade tingsrättens bedömning.
Det allmänna skadeståndet i anledning av det felaktiga avskedandet bestämdes till 50 000 kronor.