Advokatfirman Attofflaw AB
Den lilla byrån med det stora engagemanget
iStock_000045200712Large.jpg

Nyheter

Senaste nytt från Attoff Law

Raster och pauser – vad gäller?

Den lag som styr regleringen av arbetstiden, d.v.s. i vilken omfattning arbete utförs och till viss del hur arbetstiden läggs ut är i grunden Arbetstidslagen. Arbetstidslagen är på visst sätt lite finurlig för den talar faktiskt sällan om hur mycket arbetstagaren får arbeta. Däremot är lagen väldigt tydlig med hur mycket vila/återhämtning som varje arbetstagare har rätt till.

Väl att märka är att Arbetstidslagen i sin helhet är dispositiv. Genom kollektivavtal kan parterna komma överens om avsteg ifrån bestämmelserna i Arbetstidslagen eller helt enkelt själva skapa ett arbetstidsavtal som i sin helhet ersätter Arbetstidslagen. Det är vanligt på svensk arbetsmarknad att kollektivavtalen innehåller avsteg från Arbetstidslagen så det kan vara en god idé att göra sig bekant med gällande kollektivavtal innan man uttrycker något bestämt.

En fråga som ofta dyker upp är det här med raster och pauser. Vad behöver en arbetsgivare tänka på när det gäller raster och pauser? Vilken rätt har de anställda i detta avseende och vad kan arbetsgivaren kräva?

En utgångspunkt är att arbetstagaren ska stå till arbetsgivarens förfogande under arbetstid och utföra arbete. I gengäld ska arbetsgivaren betala lön för utfört arbete. Arbetsgivaren har också ett ansvar för arbetsmiljön på arbetsplatsen och det är här som bl.a. frågor om arbetstid kommer in. Arbetstagaren behöver naturligtvis även viss vila under arbetsdagen, för att inte tala om vikten av att äta ordentligt.

Först måste vi skilja mellan rast och paus. En rast är det vi oftast menar när vi pratar om avbrott i arbetet för att äta lunch e dyl. En rast är inte arbetstid och ”förlänger” därför arbetsdagen något innebärande att de flesta har en arbetsdag överstigande åtta timmar eftersom arbetsdagen även innehåller en rast. Det finns egentligen inga regler för hur lång eller hur kort en rast kan/ska vara däremot finns det regler som säger att arbetstagare inte ska behöva arbeta längre än fem timmar i följd utan avbrott för rast. Det finns uttalanden från Arbetsmiljöverket att rasten bör vara åtminstone 30 minuter lång för att möjliggöra för den anställde att kunna äta i lugn och ro. I många kollektivavtal finns regler för hur lång lunchrasten får vara. Orsaken till dessa regler är att facken ogillar allt för långa lunchraster eftersom det delar upp arbetsdagen och försvårar en meningsfull fritid för den anställde.

Normalt brukar längden på en lunchrast ligga kring 30 – 60 minuter. Notera i sammanhanget att raster är fritid och kan därför disponeras fritt av den anställde. Raster kan också bytas ut mot måltidsuppehåll om förhållandena på arbetsplatsen så kräver. Ett måltidsuppehåll innebär att den anställde äter under arbetstid och följaktligen ”förlängs” inte arbetsdagen. För många anställda så framstår det som attraktivt med måltidsuppehåll eftersom lunchen då kan inmundigas under arbetstid, men det är viktigt att komma ihåg att måltidsuppehåll innebär arbetstid vilket kan leda till att arbetstagaren ibland måste springa ifrån.

Allt detta leder oss vidare till pauser. I Arbetstidslagen finns det väldigt lite regler om just pauser. I 17 § Arbetstidslagen framgår endast att ”Arbetsgivaren skall ordna arbetet så att arbetstagarna kan ta de pauser som behövs utöver rasterna”. Det är inte helt lätt att tolka bestämmelsen. Vad innebär egentligen att ”ordna arbetet” och vad är det för pauser som utöver rasterna ”behövs”.

Först ska läggas fast att pauser räknas in i arbetstiden. Det framgår också tydligt av paragrafen i fråga. Det innebär att pauser är arbetstid och alltså inte någon tid där arbetstagaren kan lämna arbetsplatsen för att till exempel röka eller ägna sig åt något annat. Bakom regleringen om pauser ligger tanken att arbetsgivaren bör sträva efter att organisera arbetet så att arbetstagaren har ett rimligt mått av frihet att göra arbetspaus när han fysiskt eller psykiskt känner behov därav. Bestämmelsen knyter i viss mån an till de grundläggande reglerna i 2 kap arbetsmiljölagen om arbetsmiljöns beskaffenhet.

På de flesta arbetsplatser är det här inget problem då de flesta anställda har möjlighet att ta de raster som behövs utan några större problem. Men på vissa arbetsplatser är möjligheten till ”naturliga” pauser begränsade eller obefintliga och för dessa fall föreskrivs en ordning med särskilt bestämda pauser. Dessa pausers längd och förläggning skall också anges på förhand så noga som möjligt i ett arbetstidsschema. Det finns dock ingen regel som säger att arbetstagare har rätt till en kvarts (fika)rast på förmiddagen och en kvarts (fika)rast på eftermiddagen även om det förekommer dylika raster – eller mer rätt ”pauser” - på många företag. Kom ihåg att pauser är arbetstid och arbetsgivaren är endast skyldig att tillse är att ”arbetstagarna kan ta de pauser som behövs utöver rasterna” och det kan man numera på de flesta arbetsplatser.

 

____________________________

Gunnar Adler
Bitr. jurist / Senior associate